När vi inledde enheten om den lagstiftande makten frågade ”Mark” varför Kalifornien ligger längst ner när det gäller att ta emot federala medel, trots att vi är den mest befolkade staten och den femte största ekonomin i världen. ”Julie” sa förstås den stora kompromissen. Jag sa ”Julie har rätt, kom ihåg klass, till skillnad från i dag var politik en konst att kompromissa.”

Den stora kompromissen var den första av de tre stora kompromisserna som tog form 1787. Framers skapade en lagstiftande församling med två kamrar. Kammaren skulle baseras på varje delstats befolkning, där mer befolkade delstater fick fler representanter (Virginiaplanen). Senaten skulle fördelas lika med varje delstat som fick två senatorer oavsett delstatens folkmängd (New Jersey-planen). En sådan funktion är inte förfarandemässigt demokratisk eftersom lika representation i senaten är lika med ojämlik representation av medborgarna. Enligt den amerikanska folkräkningen 2010 har den mest befolkade staten, Kalifornien, en befolkning på 37 253 956 personer medan den minst befolkade staten, Wyoming, har en befolkning på 563 626 personer. Kalifornien har alltså 66 gånger större befolkning än Wyoming. Varje delstat har dock samma antal senatorer, två. Spelar denna formel för ojämlikhet verkligen någon roll? Är detta inslag i den amerikanska senaten odemokratiskt?

Svaret är helt klart JA eftersom klausulen om lika representation i artikel I, avsnitt 3 i den amerikanska senaten strider mot den grundläggande principen om politisk jämlikhet mellan medborgarna. Som den berömde statsvetaren Robert A. Dahl förklarar: ”Den moraliska bedömningen att vi bör betrakta varje människas bästa som i sig självt likvärdigt med en annan människas bästa, och att regeringen därför måste ta lika stor hänsyn till varje människas bästa och intressen när den fattar sina beslut”. Varje amerikansk medborgare bör delta i den politiska processen som jämlikar när det gäller processen att styra. Så är inte fallet med klausulen om lika representation i den amerikanska senaten. Amerikaner som bor i delstater med mindre befolkning som Wyoming och North Dakota har minst fyra politiska fördelar jämfört med amerikaner som bor i delstater med större befolkning som Kalifornien och Texas.

SPONSORED
tel:18776713243

Rösten från en medborgare i en liten delstat räknas mer när det gäller senatens sammansättning än rösten från en medborgare i en större delstat. En medborgare i North Dakota med en befolkning på 672 591 personer har 37 gånger större röst och därmed röst än en medborgare som bor i Texas med en befolkning på 25 145 561 personer. Ändå väljer båda staterna samma antal senatorer. Denna politiska ojämlikhet överdrivs ytterligare eftersom medborgare i mindre befolkade stater har lättare att få tillgång till sina senatorer; en medborgare i Wyoming har mycket större chans att få tillgång till sin senator än en medborgare som bor i Kalifornien. Dessutom har senatorer och deras personal från mindre befolkade delstater mer tid att ägna åt valkretsar, och senatorer från mindre delstater är mer benägna att ha ledande roller i senaten.

Så var fallet med ledarskapet i den 112:e valperioden i Förenta staterna.USA:s senat med majoritetsledaren Harry Reid (D-NV) och minoritetsledaren Mitch McConnell (R-KY), som representerar delstater med en sammanlagd befolkning på cirka 6,9 miljoner människor, vilket är nästan sex gånger mindre än enbart Kaliforniens befolkning (2010 års folkräkning i USA). Sådana ledare kan lättare än andra senatorer skicka pengar och grisköttsprojekt till sina delstater. På samma sätt gynnar de federala utgifterna tydligt medborgarna i små stater. Till exempel utgör Wyomings årliga federala utgifter en andel av ungefär 209 dollar per capita jämfört med Kaliforniens andel på 132 dollar. På samma sätt gynnar betesrättigheter, mineralrättigheter och jordbruksrättigheter tydligt mindre stater än större stater. Faktum är att de fem största delstaterna som fick federalt stöd 2010 var Alaska, Wyoming, New Mexico, North Dakota och Vermont med en sammanlagd befolkning på 5 068 000 personer eller 0,016 procent av landets befolkning, vilket är nästan sju och en halv mindre än enbart Kaliforniens befolkning. Som Dahls vältaligt konstaterar, ”enligt vilken allmän princip har en medborgare som bor i Wyoming rätt till hälften så mycket i federala medel som en medborgare under liknande omständigheter som bor i Kalifornien?”. Så är fallet med den politiska ojämlikheten i den amerikanska senaten, som är konstitutionellt föreskriven i artikel I, avsnitt 3 i den amerikanska konstitutionen, där det återigen står: ”Förenta staternas senat skall bestå av två senatorer från varje delstat, som väljs av delstatens lagstiftande församling för sex år, och varje senator skall ha en röst.”

När vi diagnostiserade det odemokratiska problemet frågade Mark: ”Vad kan man göra åt detta?” När klockan ringde sa jag: ”Det får vi ta reda på i morgon på lektionen”. I min nästa artikel i samhällskunskap 101 kommer jag att ta upp hur vi kan åtgärda det odemokratiska elementet i den amerikanska senaten.

Dominic Caserta, lärare vid Santa Clara High School och ledamot av Santa Claras kommunfullmäktige, kandiderar till Santa Clara County Board of Supervisors i distrikt 4, där Santa Clara ingår. Han skrev den här artikeln för Santa Clara Weekly.

SPONSORERAD
Kaiser Permanente

.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.